GUDS LÖFTEN ÅT ABRAHAM
Abraham
utvaldes av Gud till att bli stamfader för Guds egendomsfolk
Bland alla
folk utvalde Gud från början Israel till att bli hans egendomsfolk.
Abraham
kallas trons fader. I tro lydde han Gud när han drog ut från sitt land
utan att veta vart han skulle komma. Abraham fick ingen mark i det nya
landet. Trots att han var barnlös fick han löftet av Gud att hans
efterkommande skulle få landet. Gud upprättade ett evigt förbund med
Abraham och hans efterkommande.
Gud lovade Abraham att han skulle bli en fader till många folkslag.
Genom Jesus Kristus gick detta senare i uppfyllelse. Troende ur alla
folkslag tillhör nu Guds egendomsfolk genom tron på Jesus.
Gud kallar Israels folk ut ur Egypten
Abraham födde
Isak på sin ålderdom, alldeles som Herren lovat honom.
På grund av hungersnöd hamnade Abrahams ättlingar i Egypten.
Efter
fyrahundra år hade de förökat sig och blivit ett stort folk i
Egypten. Farao såg Israels folk ("Israel" efter Jakob, Abrahams sonson)
som ett hot och satte dem i slavarbete.
Men
Gud såg till folkets nöd och hörde deras böner. Han tänkte på sitt
förbund med dem och kallade sitt folk ut ur Egypten under ledning av
Mose.
Lagen och budorden
”Mose lag” finns i 2-5 Mosebok. Den mest välkända delen av lagen
är de tio budorden.
Under ökenvandringen till Kanaans land gav Herren lagen och budorden
inristade på stentavlor – ”förbundets tavlor” - åt Mose på
berget Sinai. Dessa var ämnade åt Israels folk. Detta var 430 år
efter att Gud gav löftet åt Abraham och upprättade ett förbund med
honom.
Budorden skulle vara till undervisning. De är levnadsregler som Gud gav
åt människor. Ingen människa kan hålla dessa levnadsregler till 100
%. Därför fick prästerna bära fram offer för folkets och sina egna
synder. Lagen skulle ge oss insikt om synd, insikten om att vi inte kan
frälsa oss själva.
Det
första förbundet hade sina föreskrifter för gudstjänsten och den
jordiska helgedomen som skulle gälla fram till tiden för en bättre
ordning. Dessa föreskrifter som främst finns i 3:e Moseboken –
Leviticus – är en skuggbild av det som skulle komma i framtiden. De
är en förebild till Jesu offer på Golgata.
Lagen upphäver inte löftet som gavs åt Abraham
Gud hade redan
från början en frälsningsplan. Gud skulle komma till oss i mänsklig
gestalt och friköpa oss från lagen. Jesus Kristus kom som vår store
överstepräst och ett nytt, bättre förbund upprättades - ett evigt förbund.
Jesus gav sitt liv för oss. Han var ett välbehagligt offer åt Gud
eftersom han var syndfri. Kristus gick inte in i en helgedom gjord med händer
som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva
himlen för att träda fram inför Guds ansikte för vår skull.
Nu behövs inga årliga offer längre. Jesus har gett sig själv som ett
offer en gång för alla för all evighet.
Jesus har bar hela världens synd på Golgata kors. Han tog straffet på
sig. När vi i tro tar emot Guds erbjudande om frälsning, får vi våra
synder förlåtna. Alla som tror tillhör nu Guds egendomsfolk.
Är
lagen upphävd?
Vad betyder då
detta? Att lagen upphävs? Nej. När vi tar emot Jesus som vår
personlige frälsare får vi ett nytt sinnelag. Vi får Guds Ande och
lever nu efter kärlekens lag. Kärleken gör inget ont mot nästan.
Genom tron kan vi uppfylla lagens krav som är kärlek till Gud och kärlek
till nästan. Vi blir inte räddade av laggärningar utan av en rättfärdighet
som kommer av tro. Det som
utlovades åt Abraham skulle ges genom tron på Jesus Kristus åt dem
som tror. De som håller sig till tron är Abrahams barn – löftets
barn - och Guds
egendomsfolk.
Mvh
Veli Sergei.
Läs
en kort sammanfattning om Abraham, Josef och Mose i Apostlagärningarna
kap. 7.
Läs
om trons rättfärdighet
förkunnad för Abraham och hur lagen inte upphäver löftet som gavs
åt Abraham och att Abrahams barn är arvingar enligt löftet
i Galaterbrevet kapitel 3.
Läs
Hebreérbrevet som handlar om hur det gamla förbundets prästerskap och
offer är en skuggbild av det som kom med Kristus i det nya förbundet.
|
Det
som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga
naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han
som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp
fördömde Gud synden. Så skulle lagens krav uppfyllas i
oss som inte lever efter köttet utan efter Anden. Romarbrevet 8:3,4
När Abram var nittionio år
uppenbarade sig Herren för
honom och sade: ”Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och
var fullkomlig. Jag skall sluta förbund mellan mig och dig,
och jag skall föröka dig mycket.”
Då föll Abram ner på
sitt ansikte, och Gud sade till honom: ”Se, detta är mitt
förbund med dig: Du skall bli fader till många folk. Därför
skall du inte mer heta Abram, utan ditt namn skall vara Abraham, ty jag
har gjort dig till fader för många folk. Jag skall göra
dig mycket fruktsam och låta folkslag komma från dig, och kungar skall
utgå från dig. Och jag skall upprätta mitt förbund
mellan mig och dig och dina efterkommande från släkte till släkte,
ett evigt förbund. Jag skall vara din Gud och dina efterkommandes Gud. Det
land där du bor som främling, hela Kanaans land, skall jag ge dig och
dina efterkommande till egendom för evigt. Och jag skall vara deras
Gud.” 1 Moseboken 17:1-8
Av Abraham skall det ju bli ett
stort och mäktigt folk, och i honom skall alla folk på jorden bli välsignade.
1 Moseboken 18:18
Mose på Sinai
Herren
sade till Mose: ”Stig upp till mig på berget och bli kvar där, så
skall jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden som jag har skrivit
till undervisning för dem.”
2 Moseboken 24:12
Herren sade till Mose: ”Skriv upp åt dig dessa ord, ty i
enlighet med dessa ord har jag slutit ett förbund med dig och med
Israel.” Och han blev kvar där hos Herren
i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta och dricka. Och han
skrev på tavlorna förbundets ord, de tio orden.
2 Moseboken 34:27,28
När Gud hade talat färdigt med Mose på Sinai berg, gav han honom
vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten, skrivna med Guds finger. 2
Moseboken 31:18
Och Herren
talade med Mose ansikte mot ansikte, som när en man talar med en annan.
2 Moseboken 33:
Men eftersom Jesus lever för
evigt, har han ett prästämbete som varar för evigt. Därför
kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till
Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.
En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som
är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över
himlarna. Han måste inte som dessa överstepräster bära
fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för
folkets. Hebreérbrevet 7:24-27
Den nedbrutna skiljemuren
Kom
därför ihåg hur det var tidigare: ni var hedningar och kallades
oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som utförs
på kroppen med människohand. Ni var på den tiden utan
Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i
förbunden med deras löfte. Ni levde utan hopp och utan Gud i världen.
Men nu har ni, som är i Kristus Jesus och som en gång var
långt borta, kommit nära genom Kristi blod. Efesierbrevet 2:11-13
Genom ett enda offer har han för
alla tider gjort dem som helgas fullkomliga. 15Om detta
vittnar också den helige Ande för oss. Först säger han:
Detta är det förbund som jag skall sluta med dem
efter denna tid säger Herren.
Och sedan:
Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan
och skriva dem i deras sinnen,
och deras synder och överträdelser
skall jag aldrig mer komma ihåg.
Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre
något syndoffer. Hebreérbrevet 10:14-18
Och han (Jesus) tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och
gav åt dem och sade: ”Detta är min kropp, som utges för er. Gör
detta till minne av mig.” På samma sätt tog han bägaren
efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt
blod, som utgjuts för er. Lukas 22:19,20
Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom
Jesus Kristus. Johannes 1:17
Är
Guds rike nära?
Upp
igen
Föregående
fråga
Tillbaka
till alla frågorna
|