Vilka
är Abrahams avkomlingar?
Abraham
levde nästan 2000 år före Kristus. Abraham hette ursprungligen Abram
och betyder ”upphöjd fader”.
I
samband med att Gud slöt sitt förbund med honom för att stadfästa de
löften han givit åt honom sade Gud att hans nya namn skulle vara Abraham
som betyder ”fader till många”.
Abraham
fick löftet att genom honom och hans avkomma skulle alla folkslag
på jorden bli välsignade. När vi tror på Jesus
Kristus – oavsett vilket folkslag vi tillhör - så är vi avkomlingar
till Abraham och arvtagare enligt löftet! (Gal 3:29) Det
förbund Gud upprättade var ett evigt förbund. (1 Mos. 17:7)
Varför
upprättade Gud ett förbund med Abraham? Hade Abraham gärningar som
han kunde berömma sig av? Nej, det står att Abraham trodde Gud och
det räknades honom till rättfärdighet. Lagen hade ännu inte givits.
(1 Moseboken 15:6, Rom 4:3, Rom 4:13, Jak 2:23)
Gud
bestämde alltså långt innan lagen och budorden kom att det var genom
tro som människor skulle bli rättfärdiggjorda av Gud. Lagen
och budorden (budorden är lagens kärna) gavs 430 år efter att Gud
upprättade sitt förbund med Abraham.
I
Galaterbrevet jämförs Guds löften till Abraham med en människas
testamente. Ett testamente som vunnit laga kraft kan inte göras
ogiltigt eller få något tillägg. Ett testamente som Gud gjort giltigt
kan inte upphävas av en lag som kommer 430 år senare!
Varför
gavs lagen och budorden?
Varför gavs då lagen? Jo, för
att överträdelserna skulle komma i dagen. (Gal. 3:19)
Under
Gamla Testamentets tid såg man framåt och väntade på den rättfärdiggörelse
som skulle komma av tron på Kristus. Lagen var en uppfostrare
till Kristus. Men ingen kan hålla lagen till 100%. Innan tron kom var människan innesluten under lagen -
bevakad av lagen - och hölls i ”fängsligt förvar” under den i väntan
på den tro som skulle komma. (Gal. 3:22)
Om
vi hade fått en lag som kunde skänka liv så hade rättfärdigheten
verkligen berott av lagen. Men lagen gavs alltså för att ge insikt om
synd.
Så
skulle vi förstå vårt behov av frälsning, rättfärdiggörelsen
genom tron på Kristus. Genom laggärningar blir ingen rättfärdig
inför Gud!
Omskärelsen
Omskärelsen
blev det yttre tecknet på Guds förbund med Abraham. (Den judiska seden
med omskärelse härstammar från förbundet som slöts mellan Abraham
och Gud.)
Abraham
skulle bli en fader för omskurna och oomskurna. Abraham räknades
som rättfärdig redan innan han var omskuren. Vi som tror tillräknas rättfärdighet
precis som Abraham!
Abraham
blev också en fader för de omskurna, men bara för dem som inte
endast är omskurna utan som vandrar i spåren av den tro
som Abraham hade redan innan han var omskuren!! (Rom 4:9-12)
Vi
brukar kalla Abraham för ”trons fader”. Han litade på att Gud
skulle uppfylla sina löften även när det såg hopplöst ut. Där allt
hopp var ute trodde han ändå. Abraham var övertygad om att vad Gud
hade lovat, det var han också mäktig att hålla. (Rom. kap. 4)
Hur
räknar Gud en människa rättfärdig?
Gud
är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Jesus. (Rom
3:21-31) Vi tror alltså att vi utan att ha förtjänat det blir vi rättfärdiga
av Guds nåd, genom att Gud utgav sin egen Son som ett försoningsoffer
för oss som tror.
4Men
när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd
under lagen, 5för
att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få
söners rätt. Galaterbrevet 4:4,5
Jesus
kom för att fullborda lagen. (Matt 5:17) Jesus tog vårt straff för
synden på sig och han dog i vårt ställe.
Gud
gör alltså både omskurna och oomskurna rättfärdiggjorda
genom tro på Jesus.
Den
som söker rättfärdiggörelse genom att låta omskära sig är skyldig
att hålla hela lagen. Men det är omöjligt för en människa att hålla
hela lagen. Och om man söker sin rättfärdighet i laggärningar är
man utestängd från Kristus! I ett liv med Kristus Jesus kommer det
inte an på omskärelse utan på tron som är verksam genom kärleken.
(Gal 5:1-6) Rättfärdiggörelse kommer alltså av tro till tro.
Nt
är en förkortning för Nya Testamentet. I Nya Testamentet används
grekiska ordet pistis för ”tro” och pisteuein
för ”att tro” Det betyder ”vara viss om”, ”övertygad”,
”lita på.”. När Nya Testamentet använder ordet ”tron” menar
man läran om Jesus som vi grundar tron på.
Skillnaden
mellan trons människor under Gamla Testamentets tid och Nya
Testamentets tid
Abraham fick också
löftet att hans ättlingar skulle besitta Kanaans land. Bland alla folk
utvalde Gud från början Israels folk
till att bli Guds egendomsfolk.
Men både för
Israels folk på Gamla Testamentets tid, då man levde efter Mose lag,
och för oss i dag är människans sinnelag och inställning det
viktiga: Att man tror och förtröstar på Gud och håller honom för
helig.
Även på Gamla Testamentets tid var det så att om man inte uppriktigt
brydde sig om Gud så hjälpte det inte med böner, fastor, offer osv.
I Gamla Testamentets tid var det några få utvalda människor ur ett
utvalt folk som vandrade i en djupare gemenskap med Gud, t.ex.
profeterna i Israel och över dessa kom Guds Ande. Resten av folket fick
söka vägledning genom dessa.
Men under Gamla Testamentets tid såg man fram emot en ny ordning som
skulle komma: Gud skulle i kommande dagar utgjuta sin Ande över ”allt
kött” (Joel 2:28,29). Guds välsignelse skulle erbjudas åt alla
folkslag och alla människor. Människan skulle få ett nytt, förvandlat
sinnelag (Hes. 36:26,27). Guds lagar skulle läggas i människors hjärtan
(Jer. 31:33,34) och skrivas i deras sinnen.
Genom
att uppleva syndernas förlåtelse genom Jesus Kristus skulle alla kunna
lära känna Gud. Vi behöver inte fara upp till himlen för att hämta
ner Kristus. Guds rike finns inom oss, Jesus bor i oss när vi bjuder in
honom som vår personlige Frälsare. En pånyttfödd kristen har inte fått
världens ande utan den Ande som är av Gud för att hon skall veta vad
hon har fått av Gud.
Sedan
pingstdagen har Guds Ande varit utgjuten och varje kristen har också möjligheten
att bli uppfylld med helig Ande. Den helige Ande förhärligar
Jesus.
Ty
lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.
Johannes 1:17
Läs mer
om Abraham och tron
Historien
om Abraham är märklig och fascinerande. Du kan läsa om honom i 1
Moseboken och hans roll som trons fader tas ofta upp i det Nya
Testamentet, i t.ex. Romarbrevet och Galaterbrevet.
Läs mer
om löftena och hur Gud gör en människa rättfärdig genom tro på
Jesus Kristus:
BIBELVERSER:
Rättfärdighet
från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står
skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro. Romarbrevet 1:17
Abraham
och löftet
13Det
var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att
ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. 14Om
de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron utan innehåll
och löftet satt ur kraft. 15Lagen
åstadkommer ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller
någon överträdelse. 16Därför
heter det ”av tro”, för att det skulle vara av nåd och löftet stå
fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens
folk utan också för dem som har Abrahams tro, han som är allas vår
fader. 17Så
står det skrivet: Till fader för många folk har jag satt dig,
och det är han inför Gud som han trodde på, honom som gör de döda
levande och kallar på det som inte är, som om det vore till.
18Där allt hopp
var ute, trodde och hoppades han att han skulle bli fader till många
folk, som det var sagt: Så talrika skall dina efterkommande bli.
19Han
sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade
livskraft – han var då omkring hundra år – och att Saras moderliv
var dött. 20Han
tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i
tron och gav Gud äran. 21Han
var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att
hålla. 22Därför
”räknades det honom till rättfärdighet.”
23Men
dessa ord ”det räknades honom till rättfärdighet” skrevs inte
bara för hans skull 24utan
även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som
tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, 25han
som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses
skull.
Romarbrevet 4:13-25
Lagens
förbund och löftets
21Säg
mig, ni som vill stå under lagen: lyssnar ni inte på lagen? 22Där
står skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavinna och en
med sin fria hustru. 23Slavinnans son var född av mänsklig
vilja, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte.
24Detta har en djupare mening: de två kvinnorna betecknar två förbund.
Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn i slaveri, det är
Hagar. 25Ordet Hagar betecknar Sinai berg i Arabien och
motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina
barn. 26Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår
moder. 27Det står skrivet:
Gläd
dig, du ofruktsamma,
du
som inte föder barn,
jubla
högt, du som inte
känner
födslovånda,
ty
den ensamma har många barn,
fler
än den som har en man.
28Ni,
bröder, är löftets barn liksom Isak. 29Och som det var då,
att han som var född efter naturens ordning förföljde den som var född
i kraft av Anden, så är det också nu. 30Men vad säger
Skriften: Driv ut slavinnan och hennes son. Ty hennes son skall inte
ärva tillsammans med den fria hustruns son.
31Alltså, bröder, är vi inte barn till slavinnan
utan till den fria hustrun.
Galaterbrevet 4:20-31
Paulus:
5Mose
skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen: Den människa
som håller lagen skall leva genom den. 6Men den rättfärdighet
som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall fara
upp till himlen? – det vill säga för att hämta ner Kristus – 7eller:
Vem skall fara ner i avgrunden? – det vill säga för att hämta
upp Kristus från de döda. 8Vad säger den då? Ordet är
dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi
predikar. 9Om du därför med din mun bekänner att Jesus är
Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda,
skall du bli frälst. 10Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig,
med munnen bekänner man och blir frälst. 11Skriften säger:
Ingen som tror på honom skall stå där med skam. 12Det
är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre,
och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom. 13Ty
var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst. Romarbrevet
10:5-13
Får
man som troende
äta griskött?
Upp
igen
<Föregående
fråga
<Tillbaka
till alla frågorna |