Men
helvetet (Gehenna) är inte detsamma som dödsriket (Hades).
Mer korrekt översatt så
steg Jesus i anden ned i dödsriket efter sin död för att predika för
andarna där. Jesus predikade för dem som var olydiga mot Gud när Gud
tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes (1 Petr. 3:19).
I Gamla Testamentet
läser vi om dödsriket (hebr. Sheol i GT som motsvarar grek. Hades i
NT) att både rättfärdiga och orättfärdiga kom dit.
Det finns många bibelverser i GT där det står att de ogudaktiga
hamnar i dödsriket (T.ex. Ps 9:18). Men även de som fruktade Gud
hamnade där enligt GT: Jakob som var gudfruktig sade att han skulle
föras till dödsriket, (1 Mos. 44:29) likadant sade den gudfruktige
Josef (1 Mos. 37:35). Job förde också detta på tal (Job 14:13).
I Gamla Testamentet
beskrivs det som ett passivt, stilla tillstånd. Det beskrivs i likhet
med Gehenna att man far nedåt dit, att det är djupt, mörkt osv. –
det är helt enkelt de dödas värld, ett "mörkrets och
dödsskuggans land" (Job 10:21).
Uppståndelsen från de
döda, paradiset och helvetet med det eviga straffet beskrivs inte så
många gånger i Gamla Testamentet. Job var dock övertygad om att han
skulle få se Gud med sina egna ögon efter sin död (Job 19:25-27).
I Nya Testamentet
beskrivs uppdelningen mellan rättfärdiga och de orättfärdiga efter
döden mer tydligt. Det blev uppenbart för de troende att de väntade
en evig härlighet i gemenskap med Gud efter döden. Den som tror på
Jesus skall aldrig dö utan leva för evigt, i evig gemenskap med Gud.
Men till de skriftlärda
och fariséerna sa Jesus:
Ni ormar, ni
huggormsyngel, hur skall ni kunna undgå att dömas till Gehenna?
Matteus 23:33
Gehenna (ett ord för den
eviga helveteselden) är ett evigt straff dit djävulen och hans demoner
kommer att förvisas. Vid den slutliga domen i framtiden kommer även de
onda förvisas till helvetet (Upp. 21:8). Det är en plats där både
kropp och själ fördärvas (Matt. 10:28). Det blir en evig skilsmässa
från Gud. Det beskrivs som en plats där elden inte släcks, där
maskarna inte dör (Mark. 9:48), där skall man gråta och skära
tänder (Matt. 13:42) osv.
Jesus berättade i en
liknelse om den rike mannen och Lasarus om tillvaron för dem båda
efter döden (Luk. 16:19-31). Den fattige Lasarus fördes av änglarna
till
platsen vid Abrahams sida där han upplevde tröst. Det kan jämföras
med paradiset dit Jesus sa åt rövaren på korset att han skulle få
komma och vara tillsammans med Jesus.
Men den rike mannen i
liknelsen hamnade i ett pinorum där han plågades. Platserna där
Lasarus och den rike mannen hamnade beskrivs som avskilda från
varandra. Det fanns en gapande klyfta mellan dem och det var omöjligt
att komma över från den ena sidan till den andra.
Det är möjligt att
dödsriket är uppdelat på detta sätt i två läger, att de gudlösa
upplever en försmak av domen samtidigt som de troende befinner sig i
paradiset.
Jesus:
Den som hör mitt ord och tror på honom som
har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har
övergått från döden till livet. 25Amen, amen säger jag
er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra
Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. 26Ty
liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha
liv i sig själv. 27Och han har gett honom makt att hålla
dom, eftersom han är Människoson. 28Förvåna er inte över
detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans
röst 29och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall
uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.
Johannes 5:24-29
Det tycks finnas ett
mellantillstånd mellan döden och domen och uppståndelsen. Ett
mellantillstånd som jag menar att den frälsta människan inte är
medveten om.