Hej! Jag undrar lite över det här med andedop. Jag är frälst, och har nyligen i bön tagit emot den helige Ande. Men jag upplever inte att något hänt. Har läst så mycket om människor som blivit fyllda av den helige Ande, att de faller omkull, talar i tungor, känner Guds kraft strömma genom dem osv. Jag längtar verkligen efter att få uppleva Anden på ett påtagligt sätt, har även bett om detta, men inget händer. Varför? Hur ska jag göra för att få uppleva Andens kraft?

Så undrar jag över en annan sak. Jag och min familj befinner oss i en process då vi har gått från att vara passivt troende till att bli mer aktivt troende vilket innebär att vi söker efter en församling att tillhöra och att vi även fått en djupare relation med Jesus. På sistone har vi upplevt en del svårigheter och det förklarade en person för mig att det är den onde som vill sabotera det positiva för oss och få oss att tvivla och tappa fotfästet. Jag är inne på samma linje, men undrar också, kommer det att hända oss fler jobbiga saker ju mer vi närmar oss Jesus? Är det som en strid, och när kapitulerar i så fall den onde?

En sista fråga, jag tillhör Svenska kyrkan men den vi tillhör där vi bor känns alltför konservativ och stel. Längtar efter ett "mer levande" sammanhang så jag har besökt ett par frikyrkor (missions och pingst). Men när jag var i pingstkyrkan kände jag mig så obekväm med att alla under bönen satt och bad högt. Jag kunde inte koncentrera mig på min bön, och kände mig annorlunda som inte "levde ut min bön". Måste man vara sådär högljudd om man är med i en frikyrka? För mig känns bönen dessutom så privat. Men kanske är det en vanesak?
Tacksam för svar! /Mollan

Om någon säger till dig att du är frälst, men du inte har upplevt någonting – då är du inte frälst. Man skall söka få frälsningsvisshet.

Om man söker intala sig själv att man är frälst trots att man inte överlåtit sig, så bedrar man sig själv och fortsätter att vandra i ovisshet i stället för att äga frid.

Om man söker intala sig själv att man är andedöpt trots att man inte är det blir det ett hinder för tro och helig ande. Man får komma som man är till Jesus.

Alla som blivit frälsta har fått en ny ande - Guds ande - som kommit för att vara i oss. Den helige Ande ger visshet om att man är Guds barn.

När det gäller din fråga om striden i andevärlden: mitt svar är att när vi kapitulerar under Gud och ödmjukar oss får vi seger över den onde.

Ibland kan den inre läkedomen ta tid och kampen kan bero på inre sår som fortfarande finns kvar från det gamla livet.

Men alla människor får uppleva prövningar och troende är inget undantag. Vår tro prövas. Det står skrivet:

Herren vill forma oss genom allt vi möter. För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa. (Rom.8:28)

Gemensam bön
Det finns många sätt att be på, troende ber inte bara privata böner för sig själva. På bönemöten exempelvis brukar man be högt.

Den enes bön skall inspirera den andre och när Anden är utgjuten enas troende på ett underbart sätt. Man brukar turas om med att be högt samtidigt som andra ber tyst för sig själva.

Genom den helige Andes ledning och inspiration kan vi be på olika sätt i olika situationer. Man kan både be stillsamt och mer högljutt.

En tänkbar förklaring till att du kände dig obekväm när de i frikyrkan bad högt kan vara att du inte riktigt har kommit igenom till frälsning. Är man inte frälst så är det inte ovanligt att man reagerar så som du gjorde.

Läs gärna vad jag svarat på olika frågor om andedop på hemsidan. Jag ber för dig att Herren skall ge dig av sin frid och att du får uppleva det ljus och den glädje som kommer med frälsningen.

Mvh Veli Sergei.