Jesu
undervisning väckte uppmärksamhet.
Människor blev mycket nyfikna och de kände sig
träffade. De häpnade över hans undervisning och över det Jesus gjorde och de
prisade Gud.
Folkskaror följde honom på hans vandringar för att ivrigt lyssna på
hans undervisning och se de under och tecken han uträttade.
En del förstod inte Jesu undervisning utan blev i
stället mycket förargade. De tog anstöt och sökte få Jesus på fall
genom något han sa. I regel var det folkets ledare som såg sin
ställning hotad som vände sig mot Jesu lära. Men det fanns även ledare
som trodde på Jesus.
Jesus sa att "skörden är stor" (han syftar
på de många människor som är redo att ta emot evangeli budskap), men när han
sände ut sina lärjungar visste han också att de inte skulle bli
mottagna överallt. Han sa:
Gå ut! Se, jag sänder er som lamm in bland vargar.
Lukas 10:3
Kom ihåg vad jag har sagt: tjänaren är inte förmer
än sin herre. Har de förföljt mig, skall de också förfölja er. Har
de bevarat mitt ord, skall de också bevara ert ord. Johannes 15:20
Men om man inte tar emot er, lämna då den staden och
skaka dammet av era fötter. Det skall vittna mot dem. Lukas 9:5
Jesus Kristus är för de troende den levande stenen,
hörnstenen, som hela den kristna tron vilar på (Ef. 2:20-22).
Jesus sa: Blinda får sin syn,
lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för
fattiga predikas glädjens budskap.
Och salig är den som inte tar anstöt av mig.
Matteus 11:5,6
För den som inte tror är Jesus en stötesten, något man snubblar
på, faller över och som man vill röja undan. Den som inte öppnar sitt
hjärta för Jesus blir i stället förargad över hans undervisning och
tar anstöt.
Jesus sa: Den som inte är med
mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar. Matteus
12:30
Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är
förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud.
Och låt er själva som levande stenar byggas upp till
ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga
offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje.
Det står nämligen i Skriften: Se, jag lägger i Sion
en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall aldrig komma
på skam.
För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem
som inte tror har den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, blivit en
hörnsten, en stötesten och en klippa till fall. De stöter emot den
därför att de inte lyder ordet. 1 Petrusbrevet 2:4-8
Läs också Matteus 21:42-46, Ps 118:22, 23, Jes 28:16,
Apg 4:11.
Lärjungaskapet har sitt pris och Jesus sa åt
folkskarorna som samlats kring honom att de måste beräkna vad det kostar
att följa Jesus.
Det föll inte alltid i god jordmån.
Stora skaror följde honom, och han vände sig om och
sade till dem:
"Om någon kommer till mig och inte hatar sin far
och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även
sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge.
Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte
vara min lärjunge.
Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då
inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han har råd att
slutföra bygget?
Annars, om han har lagt grunden men inte kan bygga
färdigt, är det fara värt att alla som ser det kommer att håna honom
och säga: Den mannen började bygga men kunde inte slutföra bygget.
Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan
att först sätta sig ner och överväga, om han med tio tusen man kan
möta den som kommer emot honom med tjugo tusen?
Om han inte kan det, skickar han sändebud och ber om
fred, medan den andre ännu är långt borta.
På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge, om
han inte avstår från allt han äger.
Salt är bra, men om saltet mister sin sälta, hur skall
man då göra det salt igen?
Varken för jorden eller gödselhögen duger det. Man
kastar bort det. Hör, du som har öron att höra med." Lukas
14:25-35
I Galileen var "människorna mycket
förvånade över hans undervisning Matteus 7:28,29 och när han
undervisade i synagogorna i trakten kring Galileen blev han
"prisad av alla". (Lukas 4:14,15)
- "Och folket häpnade, när de såg stumma
tala, krymplingar bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade
Israels Gud". Matteus 15:30,31
- Jesus undervisade folket i synagogan och "de
kände sig träffade av hans undervisning, eftersom han talade med
makt och myndighet." Lukas 4:32
- När Jesus drev ut en ond ande ur en man i synagogan
blev människor mycket häpna:
Alla blev mycket häpna och sade till varandra:
"Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de
orena andarna, och de far ut." Och ryktet om honom spreds överallt i
trakten. Lukas 4:36,37
- I staden Nain där Jesus uppväckte en änkas son "greps
alla av fruktan och prisade Gud och sade: "En stor profet har
trätt fram ibland oss", och: "Gud har besökt sitt folk."
Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och trakten däromkring.
Lukas 7:16,17
- Fler bibelverser om att
folket ansåg Jesus vara en profet: Se Matteus 16:14, Markus 6:14,15,
Matteus 21:10, Matteus 21:46, Matteus 21:40-43.
-I staden Nasaret, där Jesus hade vuxit upp, hade
människorna sådan otro att han inte kunde göra några kraftgärningar.
De tog anstöt av Jesus. Jesus sa: "En profet föraktas
alltid i sin hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj."
Markus 6:4
Läs hela sammanhanget i Markus 6:2-6
När Jesus talade i synagogan i Nasaret blev åhörarna ursinniga
och drev Jesus ut ur staden för att störta honom ner
från berget, se Lukas 4:14-30
- När Jesus vid ett annat tillfälle botade besatta och
de onda andarna for in i svinen som störtade sig utför en brant och dog,
kom hela staden ut och ville att Jesus skulle lämna deras område.
Matteus 8:34, Markus 5:17
- Jesu undervisning och de tecken han gjorde
väckte sådan nyfikenhet och sådant intresse att
folkskarorna som samlades kring honom blev så stora att han inte längre
kunde gå in i städerna öppet, utan måste vistas ute i ödemarken. Dit kom människorna till honom från alla håll. Se Markus 1:45, 6:31.
- Ibland kom tusentals till
honom i ödemarken (Matteus 14:13-21).
- Jesus hade svårt att få en
stund för sig själv:
När det blev dag, gick han bort till en enslig plats.
Folket sökte efter honom, och när de kom till honom, ville de hålla
honom kvar och hindra honom från att lämna dem. Lukas 4:42
- En del förstod inte vem
Jesus var trots de tecken de såg honom göra. De förstod inte
Jesu undervisning utan kom till honom av fel anledningar:
Jesus: Ni söker mig inte
därför att ni har sett tecken, utan därför att ni fick äta av bröden
och blev mätta. Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat
som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. Johannes
6:26,27
- En del kom till Jesus bara för att söka efter något
de kunde snärja honom med, men Jesus som läste alla människors tankar
märkte deras ondska. (Lukas
10:25, Lukas 11:16, Matteus 22:18, Markus 12:13-1, Johannes 8:6)
- Jesus hade mättat fem tusen män dagen innan. Han
undervisade då om att han själv var det bröd som kommit ned från
himlen för att ge världen liv. Det gjorde en del mycket förargade:
Judarna var mycket förargade över att han hade sagt:
"Jag är det bröd som har kommit ner från himlen." De sade:
"Den här Jesus, är han inte Josefs son, och känner inte vi hans
far och mor? Hur kan han då säga: Jag har kommit ner från himlen?"
Johannes 6:41,42
Jesus fortsatte sin undervisning i synagogan i Kapernaum
och en del stod inte ut med hans tal, utan många av hans
lärjungar lämnade honom:
Många av hans lärjungar som hörde det sade:
"Det här är ett hårt tal. Vem står ut med att höra det?"
Johannes 6:60
Efter detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka,
så att de inte längre följde honom. Jesus sade därför till de tolv:
"Inte vill väl också ni gå bort?" Simon Petrus svarade honom:
"Herre, till vem skulle vi gå?
Du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår att du är Guds
Helige." Johannes 6:66-69
- Under påskhögtiden tros hundratusentals judar ha
vallfärdat till Jerusalem på Jesu tid. När Jesus kom till Jerusalem
för att fira den påsk som skulle bli hans sista, blev det stor
uppståndelse i staden och folkmassan hyllade honom:
Och folket, både de som gick före honom och de som
följde efter, ropade: Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer
i Herrens namn. Hosianna i höjden! Och när han drog in i Jerusalem, kom
hela staden i rörelse, och man frågade: "Vem är han?" Folket
svarade:
"Det är Profeten, Jesus från Nasaret i Galileen." Matteus
21:9-11
- I Jerusalem den sista veckan av hans jordiska liv
står det att allt folket lyssnade ivrigt till Jesus. De var häpna
och överväldigade av hans undervisning och ansåg att Jesus var profet.
Men folkets ledare var ursinniga över Jesu undervisning. Jesus
gjorde religiöst kunniga personer svarslösa. De kunde inte
förstå honom, eftersom de inte trodde. De visste att det var om dem
han talade i sina liknelser.
De ville gripa honom, men fruktade för folket, eftersom man ansåg att
han var en profet.
(Lukas 19:47 & 48,
Matteus 22:33, Markus 11:18, Matteus 21:45,46,
Lukas 6:11, Matteus 22:34, Lukas 10:21, Matteus 22:29, Johannes 8:43,
Matteus 21:45)
- Tempelvakterna som vid ett tillfälle sänts ut för
att gripa Jesus kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna med
oförättat ärende och sa:
"Aldrig har någon människa talat som han."
Johannes 7:46
Jesus: De ord som jag har talat
till er är Ande och liv. Johannes 6:63
Jesus sa om de människor som stängde sina hjärtan
för honom:
Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser
utan att se och hör utan att höra eller förstå. På dem
uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och
även om ni ser, skall ni inte se.
Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med
sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen
eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så
att jag får bota dem.
Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör.
Matteus 13:13-16
Gud är kärleken. Trots all sin kunskap i Bibeln kände
de religiösa lärarna/ledarna inte igen Guds Son när han kom till dem,
därför att de saknade kärlek.
Jesus: Ni forskar i Skrifterna,
därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som
vittnar om mig. Men ni vill inte komma till mig för att få liv. Jag tar
inte emot ära av människor. Jag känner er och vet att ni inte har Guds
kärlek i er. Johannes 5:39-42
Vi läser slutligen i Jesaja 53 om Jesus som den lidande
tjänaren:
Vem trodde vår predikan, för vem var Herrens arm
uppenbarad?
Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett
rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät. När vi
såg honom var hans utseende inte tilldragande.
Han var föraktad och övergiven av människor, en
smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet
för, så föraktad att vi räknade honom för intet.
Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog
han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud
och pinad.
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,
slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för
att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla
vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade
Herren på honom.
Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och
öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik
ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte
sin mun. Jesaja 53:1-7
