Judas hade inte kärlek. Han satte inte värde på det han fick vara med om och hade inte tro.

Han sökte inte rättfärdighet och lät sig inte drivas av rena motiv. I stället sökte han sin egen vinning. Han var falsk. Han var girig. Han var en tjuv.

Han hade hand om kassan och brukade stjäla ur den.

Eftersom han inte bevakade sitt eget hjärta utan trodde att han på något sätt skulle få lön genom orättfärdighet, så fick Satan tillfälle. Det står att Satan for in i Judas.

Vi lär av Judas liv att en människa kan komma Kristus mycket nära och ändå förråda Honom.

Det var ett fint drag hos lärjungarna att när Jesus sa åt dem att en av dem skulle förråda honom, så misstänkte de inte varandra. De blev mycket bedrövade och var och en av dem frågade Jesus: "Inte är det väl jag, Herre?". Sist av alla frågade Judas detta. Ofta är det väl så att de som borde vara de första att ifrågasätta sig själva i stället är de sista till att göra det.

Upp igen           <Föregående fråga

<<Tillbaka till alla frågorna