Jesus hyllades som konung av en mycket stor folkskara när han kom ridande in i Jerusalem på en åsna, så som Skriften förutsagt om honom. Hela staden kom i rörelse.

I evangelierna får vi en del närmare upplysningar om de människor som ropade "Hosianna!". Vi ska gå igenom det samt vilka människor som var i den folkhop som några dagar senare hetsats av de religiösa ledarna till att begära att Jesus skulle korsfästas. Vi ska också se på lite av vad som hände i Jerusalem före påsken.

Lärjungar och vänner
"Hela skaran av lärjungar" hyllade Jesus:

"Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!" Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar att tiga!" Lukas 19:37-39

Jesus hade många lärjungar utöver de 12 som levde närmast honom.

Exakt hur många de var får vi inte veta, men när Jesus höll sin slättpredikan nämns "en stor skara lärjungar" (Luk 6:17) Vi ska komma ihåg att Jesus talade inför tusentals på samma gång (Matt 14:21).

Jesus sände ut 70 lärjungar - två och två - framför sig till varje stad och plats han tänkte besöka.

Åtminstone 120 lärjungar var samlade vid ett tillfälle i övre salen före pingst.

Bland dem som hyllade Jesus och ropade "Hosianna!" fanns självklart de som hade ett speciellt förhållande till Jesus. De var lärjungar och vänner.

Flera hade följt Jesus från Galiléen till Jerusalem för att fira påsk där. De omnämns som "Jesu vänner" och "många kvinnor" (Luk 23:49, Matt 27:55,56 och Mark 15:40).

Judar som börjat följa Jesus då de sett honom uppväcka Lasarus vittnade för andra
Det står också att de som hade hört av judar i Jerusalem att Jesus uppväckt Lasarus från de döda, var med bland dem som gick ut och mötte Jesus och hyllade honom:

Alla som hade varit med honom när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda, vittnade om detta. Många människor gick också ut och mötte honom, därför att de hade hört att han hade gjort detta tecken.

Man hade kommit överens om att från synagogan utesluta dem som bekände Jesus som Messias. Att bli utesluten ur synagogan fick oerhörda konsekvenser på den tiden, man hamnade utanför samhället.

Men när Lasarus dog hade många judar gått från Jerusalem till Betania - som låg bara några kilometer utanför Jerusalem - för att trösta Lasarus systrar Marta och Maria i deras sorg, Joh.11:18,19.

När Jesus kom dit och uppväckte Lasarus - som då legat i graven i fyra dagar - såg många judar det med sina egna ögon. Följden blev att många judar då lämnade översteprästerna och fariséerna och trodde på Jesus, Joh.11:45, Joh. 12:9-11.

De religiösa ledarna såg sin ställning hotad och beslutade att döda Jesus och även att döda Lasarus, "ty för hans skull lämnade många judar dem och trodde på Jesus", Joh. 12:11.

Det är svårt att tro att judarna som lämnat fariséerna för att följa Jesus när de såg honom uppväcka Lasarus från de döda, skulle ha gått tillbaka till denna grupp självgoda människor som var i total avsaknad av kärlek till Gud, och att de skulle varit med bland dem som låtit sig uppviglas av översteprästerna och fariséerna till att ropa "Korsfäst!" Dessa hade trots allt betalat ett pris för att följa Jesus.

En blandning av människor i Jerusalem
En del hade hört Jesus predika och sett honom bota sjuka i sina hemtrakter. Andra hade bara hört talas om honom.

Många judar hade kommit till Jerusalem flera dagar i förväg för att göra förberedelser inför påsken. De hade sökt efter Jesus och spekulerade sinsemellan över om Jesus tänkte komma till påskhögtiden (Joh. 11:55,56).

Det fanns även grekiska proselyter i Jerusalem. De gick till lärjungen Filippus och bad att få se Jesus:

Man räknar med att det fanns hundratusentals människor som vallfärdat till Jerusalem för att fira påskhögtiden. Det var folk från landsbygden samt städer och byar runt om i landet.

Den allmänna folkopinionen såg Jesus som profet. Men det judiska folkets religiösa ledare hyllade inte Jesus. Dessa var ute efter att döda honom. Jesus hade också förutsagt åt sina lärjungar han skulle förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och dödas (Mark. 8:31).

Människor talade mycket om Jesus i Jerusalem och det rådde delade meningar om honom.

När folket talade sinsemellan om Jesus hade en del menat att han var god och att han var av Gud. Andra menade att han vilseledde folket. En del vågade inte bekänna att de trodde på Jesus av rädsla att bli uteslutna ur synagogan, "de ville hellre bli ärade av människor än av Gud." Joh. 12:43

Men på Palmsöndagen föreställer vi oss att kritiska röster dränktes i Hosiannaropen det allmänna jublet (Luk.19:37-39).

Förmodligen fanns det människor som deltog i hyllningen som inte på ett allvarligt sätt hade tagit ställning för Jesus. Deras tro var ytlig.

De flesta hade inte förstått vem Jesus var (Apg 13:27).

När Jesus red in i Jerusalem frågade en del vem han var. De flesta förstod inte vem Jesus verkligen var förrän han hade uppstått från de döda.

Det fanns de som bara såg Jesus som räddaren som nu skulle befria judarna från de romerska förtryckarna.

De som saknade en fast förankrad tro på Jesus kunde lätt falla offer för trycket från de religiösa ledarna som ville se Jesus korsfäst. Det är tänkbart att de fanns med både bland dem som ropade "Hosianna!" och dem som ropade "Korsfäst!".

Människor har en tendens att följa med massans åsikter. Den allmänna opinionen kan snabbt förändras.

I huvudsak hade Jesus stöd hos det vanliga folket även dagarna som följde efter Jesu intåg, då Jesus rensade templet, botade sjuka och förkunnade osv. Det står att folket betraktade Jesus som en profet och "alla människor var överväldigade av hans undervisning":

Judarnas ledare ansåg att folket var okunniga och därför vilseledda (Joh 7:48,49). Motståndet mot Jesus som fanns hos översteprästerna och det judiska folkets ledare ökade och de bestämde sig för att gripa Jesus med list. Men inte under högtiden för att det inte skulle uppstå oroligheter bland folket (Matt. 26:4,5).

Vi ser alltså att det var skillnad på inställningen till Jesus hos det vanliga folket och hos folkets religiösa ledare.

Rådsherrar som trodde på Jesus
Det talas allmänt om de judiska ledarna i evangelierna som att de var fientliga till Jesus. Men inte alla var det. En del trodde på Jesus. Men de vågade inte erkänna det öppet av rädsla att bli uteslutna ur synagogan.

Rådsherren Josef från Arimatea var en Jesu lärjunge i hemlighet (Joh. 19:38), men han hade inte samtyckt till vad ledarna beslutat och gjort (Lukas 23:51,52).

Josef begravde Jesu kropp tillsammans med rådsherren Nikodemus som tidigare trätt till Jesu försvar inför rådsherrarna:

"Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?" Johannes 7:50,51

Även om inte alla som trodde på Jesus vågade bekänna sin tro på honom öppet och i likhet med lärjungarna kanske de gömde sig i rädsla för makthavarna när Jesus greps och dömdes, så betyder det inte att de var redo att ställa sig på motståndarnas sida bland dem som lät sig hetsas av de religiösa ledarna till att ropa "Korsfäst!".

Vilka var i folkhopen som grep Jesus? Vilka var i Kajafas palats senare?
Låt oss gå igenom en del av händelserna dagen innan Jesus korsfästes.

Kvällen då Jesus greps åt han påskmåltiden med lärjungarna. Han sa åt dem: "Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar…" Luk 22:28

Efter påskmåltiden och instiftandet av nattvarden på skärtorsdagens kväll gick Jesus och hans lärjungar ut till Getsemane trädgård för att vara i bön. Där sa Jesus till dem:

Vi ska komma ihåg att ännu hade Jesu efterföljare inte blivit döpta i den helige Ande. De saknade den kraft och frimodighet som de fick vid andedopet på pingstdagen.

Jesus greps senare på kvällen i Getsemane av en folkhop som kom emot honom med svärd och påkar. Han blev övergiven av alla som det var förutsagt. Ingen vågade visa honom sitt stöd. När Jesus greps rådde mörkrets makt (Lukas 22:53).

De som kom emot Jesus i Getsemane i samband med gripandet var:

Judas som var vägvisare, de äldste, översteprästerna, ledarna för den judiska tempelvakten, ett antal av översteprästernas och fariséernas tjänare, romerska soldater med sina befälhavare.

De judiska ledarna agerade inte på folkets uppdrag. Alltsammans skedde i skymundan och på natten, eftersom de var rädda för folket.

När Stora rådet höll den illegala rättegången i översteprästens Kajafas palats var dessa församlade:

Överstepräster, fariséer, skriftlärda, äldste, falska vittnen, rättstjänare som spottade på Jesus och slog honom. Tjänstefolk fanns på gården.

Det står att "alla de församlade" bröt upp och förde Jesus inför Pilatus.
Dessa var rimligen med i den folkhop som ropade "Korsfäst!".

Översteprästerna och judarnas ledare övertalade folkmassan att begära få Jesus korsfäst. Det fanns de som låtit sig skrämmas och hotas. De som trädde upp som falska vittnen hade förmodligen mutats av de religiösa ledarna.

Då precis som nu, fanns det människor med en ytlig tro och en bekännelse som inte höll måttet när det verkligen gällde.

Hur många rymdes på borggården där Pilatus höll förhör med Jesus (domarsätet, den plats som kallas Lithostroton – som betyder stenlagd plats, på hebreiska Gabbata) och där folket ropade "Korsfäst!"?

Platsen kan knappast ha rymt den mycket stora folkskara som hyllade Jesus vid hans intåg i Jerusalem och det kan inte ha rört sig om exakt samma sammansättning av personer.

Många gånger när man säger att det var samma människor som ropade "Hosianna!" som senare ropade "Korsfäst!" syftar man nog på att det var människor i samma stad. Man kan tala om en stads invånare i största allmänhet och den allmänna opinionen där. Det betyder inte att det gäller alla och att det är exakt samma personer.

Vi vet ju att de religiösa ledarna inte hyllade Jesus till exempel.

Men när Jesus greps och dömdes var det ingen som trädde upp till hans försvar. Opinionen hade vänt och många drog sig undan i rädsla.

När lärjungarna blev döpt i den helige Ande på pingstdagen blev de fyllda av frimodighet.

Petrus talade i allmänna ordalag till folket på pingstdagen då han anklagade dem för Jesu död "Ni judiska män och alla ni som bor i Jerusalem…."

Det högg till i hjärtat på dem som hörde detta och Petrus predikade då för samma människor om omvändelsen och förlåtelsen (Apg 2:37-41).

Om det finns förlåtelse för ett så avskyvärt brott som att korsfästa Guds Son, så förstår vi att Guds kärlek och förlåtelse är gränslös.

Läs Apg kap 2.

Jesus korsfästes mellan två rövare. Den ene smädade Jesus, medan den andre rövaren tog Jesus i försvar, ytterligare ett exempel på hur delade meningarna var om Jesus.
Men den andre tillrättavisade honom och sade: "Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont. Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike." Lukas 23:40-42

Judas, som förrått Jesus, ångrade sig.
Men då Judas, som hade förrått Jesus, såg att Jesus var dömd, ångrade han sig och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste och sade: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod." Matteus 27:3,4.

Inte ens Pilatus ansåg att Jesus gjort sig skyldig till något brottsligt.

Pilatus sade då till översteprästerna och till folket: "Jag finner inget brottsligt hos den här mannen." Lukas 23:5

Skulle då alla de som hyllade Jesus vid hans intåg i Jerusalem, några dagar senare begära att han skulle korsfästas? Nej, det är knappast troligt.

Många sörjde och grät när Jesus skulle korsfästas.

Precis som lärjungarna som övergav Jesus, fanns det nog andra som trodde på Jesus som dragit sig undan i rädsla för makthavarnas hämnd.

De måste ha känt en gränslös ånger, sorg och förtvivlan över sitt svek, över att inte ha visat mod och ingripit till Jesu försvar.

Men vi kan vara säkra på att de inte var med och ropade "Korsfäst!". Det är trots allt skillnad på att gömma sig i rädsla och att vara med i en hatpöbel. Men det är viktigt att ta ställning för Jesus på ett radikalt sätt och att söka bli beklädd med kraft genom dopet i helig Ande.

Vi ska komma ihåg att Petrus vid ett tillfälle, då en lam blivit botad i Sköna Porten, talade till allt folket och återigen anklagade dem för Jesu död. Deras passivitet gjorde dem medskyldiga.

Men innan han uppmanar till ånger och omvändelse säger han: Nu vet jag, bröder, att varken ni eller era rådsherrar visste vad ni gjorde. Apg 3:17

Läs hela Apg kap 3.

Paulus är inne på samma linje och talar om "Jerusalems invånare" som ett kollektiv:

Fast de inte fann något giltigt skäl att döma honom till döden, krävde de att Pilatus skulle låta avrätta honom. Apg 13:27,28

Vi kan också fundera lite över det faktum att många av dem som hyllade Jesus var från Galiléen. De hade följt med honom till Jerusalem för att fira påsk där. Människor som hyllade honom hade även kommit från andra delar av landet för att fira påsk i Jerusalem.

De många judarna som lämnat fariséerna på grund av att de sett Jesus uppväcka Lasarus, kan ha varit bosatta i Jerusalem. De hade ju gått ut från Jerusalem när de kom till Betania där Lasarus var begraven och fariséerna levde till största delen i Jerusalem.

Oavsett att Bibeln inte i detalj i varje stycke ger oss exakta svar, så är det viktiga att vi tänker på att det som hände Jesus i Jerusalem var förutsagt i Skrifterna och allt var gjort för vår skull. Jesus dog och uppstod för oss och han lever idag. Han tar emot var och en som kommer till honom.

Därför ska vi med glädje och fröjd hylla honom som vår Frälsare och Konung från djupet av våra hjärtan. Vi ska upphöja Jesus, Kungars Kung och Herrarnas Herre som lever i evighet och som snart kommer tillbaka för att hämta hem dem som tillhör honom.

Upp igen           <Föregående fråga

<<Tillbaka till alla frågorna