Finns
oförlåtliga synder? I så fall, var går gränsen för oförlåtlig
synd? Kan man tänka: "Det gör inget om jag syndar för jag kan ju
alltid be Gud om förlåtelse efteråt?
Gud går inte att lura. Han känner oss rakt igenom. Han läser våra
innersta tankar.
Man måste omvända sig annars kan man inte uppleva rening genom Jesu
blod, förlåtelse och försoning med Gud. Man bestämmer sig för att man
vill tillhöra Jesus och leva ett liv som behagar Gud.
Vi vill ju att Guds välbehag ska vila över våra liv, inte det
motsatta.
Om man tänker i förväg att man inte behöver vara så noga för att
Gud är kärleken, så lever man inte i kärleken. Då ställer man sig
själv utanför Guds kärlek. Att leva i Guds kärlek är att försöka
rätta in sig i densamma, att underordna sig Gud, att söka Hans vilja.
Det handlar om att leva i förtrolig gemenskap med Gud och att hålla
Gud helig i sitt hjärta.
Herren umgås förtroligt med dem som fruktar honom. Psaltaren 25:14
Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar
fjärran ifrån. Om jag går eller ligger, utforskar du det, med alla mina vägar är du
förtrogen. Innan ett ord är på min tunga, vet du, Herre, allt om det. Psaltaren
139:2-4
De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet,
tills dagen når sin höjd.