Se filmen VÄGEN om
evangelisation och bibelsmuggling bakom järnridån
MISSION
BAKOM JÄRNRIDÅN
När Veli Sergei
började sin predikogärning,
smugglade han Biblar bakom järnridån i bl.a. Sovjetunionen på
1970-talet.
Här följer ett par
berättelser därifrån.
EN
KONSTNÄR BLIR FRÄLST
Silvertraktaten "Jag
har en stor silverplatta som hänger i en lång grov kedja om min
hals. På den står det inristat på ryska:
"Jesus Kristus är vägen,
sanningen och livet."
På den andra sidan står det: "Jesus Kristus ger Dig evigt liv."
Bokstäverna
är stora så att folk jag möter lätt kan läsa texten.
Då jag vittnar i
Sovjet brukar jag sträcka ut denna "silvertraktat" så att
personer jag möter kan läsa texten.
På
bönemöte i underjordiska kyrkan På en resa i Sovjet
hamnade jag på ett möte där bröder och systrar från den
underjordiska kyrkan förenats i bön. En rysk konstnär hade
upplåtit sin lägenhet för mötet. Visst hade konstnären fått
många vittnesbörd av våra vänner från den underjordiska kyrkan
men han hade inte velat avgöra sig för Jesus.
Gripen
till tårar
I en paus i vårt
möte kom konstnären in från köket där han sysslat med att
göra i ordning te (i stället för att vara med på bön, han var ju
inte avgjord kristen).
Konstnären ställde sig mitt emot mig och
stirrade på silverplattan som hängde om min hals. Jag vände på
silverplattan så att vår vän kunde läsa texten även på andra
sidan. När han tittade upp hade han tårar i ögonen och ville bedja om syndernas förlåtelse.
Jag blev häpen. Hur
hade detta gått till? - sådd och skörd i ett nu. Han ville bli
frälst.
En stund efter att vår vän tagit emot Jesus öppnade han
ett skåp och plockade fram många medaljonger med inskriptioner: Det
var hans samlarvurm.
Gud ser
våra hjärtan
Gud visste vad som
skulle tala till denne konstnär. När vår vän läste
budskapet som är inristat på silverplattan "Jesus Kristus ger
Dig evigt liv", ja, då blev han en kristen. Guds Ande hade lett
oss till varandra. Vem annars visste konstnärens lilla hemlighet? Jag
fick även be för flera andra till förnyelse.
Vår vän är bevarad; låt oss
glädjas över Guds storhet.
Herren leder oss där vi går bedjande
fram."
DE
OSYNLIGA FILMRULLARNA
Med
tingsdomaren på Röda Torget
Veli Sergei
berättar också:
"Vid ett tillfälle följde en tingsdomare med på en bibelsmugglingsresa till
Sovjetunionen. Han sa:
"Du klarar dig alltid tillbaka till
Sverige, jag
reser med dig."
När vi köade på Röda Torget för att se Lenin i glaskistan i mausoleet tappade
tingsdomaren en näve sådana här klistermärken med Bibelord (bild ovan till
vänster) som spred sig i blåsten på Röda Torget. Han började
plocka upp dem.
Jag sa till honom: "Sluta plocka upp märken, de
kan tro att de är dina." Han påmindes om allvaret i situationen och
reste sig genast.
Domaren talade
ibland
högt på grund av sin dåliga hörsel.
Inne i Leninmausoleet pekade han på Lenin och ropade med hög röst:
"Där är han!" Vakterna hoppade till. Det var väl
att vi inte blev gripna. Vilka rubriker det hade blivit i Sverige:
"TINGSDOMARE SMUGGLADE BIBLAR TILL SOVJETUNIONEN."
Evangelisationsfilmen
"Vägen"
Jag filmade vakterna vid mausoleet på Röda Torget, KGB-högkvarteret,
samt då vi delade ut traktater. Jag delade även ut Biblar och
Testamenten på Röda Torget i Moskva och kände mig hela tiden
underbart trygg. Jag filmade också vänner i den underjordiska kyrkan.
Filmerna har visats av många missionärer runt om i världen. Gripen i
tullen
Vid ett annat tillfälle då jag skulle resa hem från Sovjet, blev jag gripen i tullen i Moskva.
I en resväska hade jag en mängd filmrullar. Tulltjänstemännen öppnade väskan med filmrullarna.
Jag hade delat
ut de kläder jag haft med mig till medlemmar i underjordiska kyrkan.
Nu låg där bara några enstaka plagg.
Filmrullarna låg öppet i väskan.
SJU STORA FÄRGGLADA RULLAR MED TEXTEN
"KODAK". Trots att tulltjänstemännen såg filmrullarna,
såg de dem ändå inte. Herren förblindade dem - det är den enda
förklaring jag kan ge. De t.o.m. rörde vid filmrullarna under det
att de pratade om den "mystiske svensken".
Jag var tvungen att klä av
mig och blev noga undersökt.
Med en spetsig kniv undersökte de
klackarna på mina läderstövlar, samtidigt som de talade om mikrofilm.
I mina ögon växte filmrullarna i resväskan emedan en kall kåre
rann ned efter ryggraden som man kan läsa om i detektivromaner.
Nu vet jag att deckarförfattarna talar sanning!
Jag klarade mig i
tullen och flög glad i hågen hem till Sverige."