Hos Herren finns makten och kraften att frälsa så att vi når ända fram till målet. Det är Han som helgar. Det är Han som bevarar oss på grund av sin stora kärlek till oss. 

Det är Han som utför sitt verk i våra hjärtan så att vi formas till att bli mer och mer lika honom. Frälsningen är helt och hållet Guds verk i oss genom den helige Ande som han låter bo i oss.

Det som fordras av oss är att vi använder vår fria vilja på rätt sätt och VÄLJER Honom - inte bara en gång, utan att vi i våra liv fortsätter att välja att sätta Jesus i första rummet och inte låter andra saker bli viktigare. 

Vi får dö bort från det köttsliga jaget och låta Anden ta över för att bli mer och mer befästa i tron.

Om man inte kunde avfalla – av vilken anledning finns då alla förmaningar i Bibeln om att hålla sig vaken, att alltid vara bedjande och vara redo när Jesus kommer? 

Guds Ord nämner på olika ställen de som avfallit från Gud. Men Jakobsbrevet talar också om möjligheten att komma tillbaka till Gud efter att ha kommit bort från sanningen.

När vi tar emot Jesus i våra liv och blir frälsta, får vi den helige Ande som ger oss kraft till att leva ett liv som behagar Gud. 

På grund av att vi sagt ja till Jesus och sagt nej till synden får vi kraft av Gud till övervinnande för att vi blivit Guds barn. Vi kan leva som segrande kristna oavsett omständigheter.

Men vi förlorar inte vår fria vilja för att vi blivit kristna. 

I början, när man nyss blivit frälst, upplever man sig många gånger svag i sig själv. Det är nyttigt. På grund av sin svaghet söker man ivrigt Guds vilja. Man känner sitt stora behov av Gud. 

Men om man inte är vaken, så kan man gradvis slöa till andligen och tycka att man klarar sig bra själv, i egen kraft. Man blir självtillräcklig. Man blir ljum. Då är man i en farlig situation.

Det handlar om olika små val man hela tiden gör som gradvis kan leda bort från Gud. I stället för att hålla lågan brinnande och söka Gud, låter man elden inombords slockna och man ger sin uppmärksamhet åt andra saker och börjar värdesätta på ett annat sätt. Man ser annat som viktigare och sätter inte Guds rike först. 

Det man väljer att göra behöver inte vara någon synd i sig. Man kan trots att man inte gör sådant som i sig självt är syndigt, komma bort från Gud. Man kan leva skötsamt på alla sätt. 

Men när man väljer att inte sätta Jesus på första platsen i sitt liv, blir man ljummen och man kan gradvis glida bort från Gud.

Du som läser detta och har det på det viset, skynda dig att göra upp din sak med Gud och börja om på nytt med Jesus!

Upp igen           <Föregående fråga

<<Tillbaka till alla frågorna